bööff

Hej,

Pontan tackar för sig!

Eftersom Pontus inte längre är en hängiven bloggare utan har missat hela två inlägg så känner jag att han inte är värd att nämnas mer. Det här är därför de sista orden ni läser från min sida om Pontus.

När jag började blogga om Pontus var han en liten bebis. Idag känns han allt mer som en gammal man. Han har utvecklat en personlighet. Han tycker om spagetti och köttfärssås, men hatar lax. Han är vänsterhänt, men kan också använda högern om han så behagar. Han är morgontrött. Han tycker om när man kittlar honom under fötterna, men inte i armhålan. Han tycker om att titta på bilar, men är ointresserad av bussar och flygplan. Han verkligen älskar jordgubbar. Han är tveksam till män i skägg. Han tycker om att känna på lammull.

Han har gått från bebis till gammal som fan, från foster till fader fara med egen personlighet. Det är dags att respektera denna personlighet, att respektera hans integritet. Det är en sak att blogga om sin thailändska räv, den typen av bloggande handlar ju framför allt om hur jag som djurvän tacklar hans åldrande. Men vi har nu kommit till en punkt där gubben snart är död och jag tycker att han ska få bli det ifred.

Det här har varit otroligt roligt. Jag hoppas att ni har tyckt detsamma.

Nog om honom. Det är bara två inlägg kvar, sen är det dags för Blog Awards, can't wait!

Haha, ni skulle hört oss förut. Vi sitter 5 grabbar och kollar på fotboll, Igor brister ut: Vem fan är det som sitter och småfiser? Både Jag, Lembit och Nisse svar i kör: Det var jag!

OTROOOOLIGT ROLIGT!

Hej svejs/ Furd