Konsten att knyta ihop en säck.

Hej världen.
Då var man hemma i ett köld slaget Kalmar igen. Solbränd, sen fick jag nog inte ut mer av resan.
Jo, en vän för livet!
Denna vän träffade jag och Johan på en liten restaurang som låg precis utanför våran lägenhet vi hade i Senegambia.
Jag kommer tyvärr inte ihåg namnet på kompisen, men vi kan kalla honom för Peter, Peter Pan.
Peter Pan såg ut som Carlton i Fresh prince in Bel air. Ålder oklar, ni ska veta att det är väldigt svårt att sätta rätt ålder på en mörk man. Råttan vet detta sen tidigare då han jobbade som integrationsminister för AMORC.
Innan jag och Johan träffade på Peter Pan så kollade vi på lite fotboll med några andra Gambianer, och det kan nog vara bland det värsta jag varit med om. Jag har aldrig varit med om maken om några så färgade indivinder, i dubbel bemärkelse höhöhö. En kille satt och provocerade något fruktansvärt och kallade alla för traitors mm..
En annan rolig sak han sa var vid spelarpresentationerna inför United-city. Come on you GINGER skrek han till en person i något av lagen, gissa vem? Och nej, det var inte mig han syftade på.
Efter fotbollen så hävde vi i oss lite pastis för att sedan gå ner till baren för att hänga lite med Peter Pan.
Det var tydligen reggie party på sizzlas nere på stranden den kvällen så efter en oansenlig mängd alkohol så begav vi oss tätt följda av Peter Pan och kapten krok till Sizzlas.
Vilken fest det var sedan! Bara män så långt ögat kunde nå, Pontus dröm. Jag blev lite överförfriskad efter ett tag, som vanligt, så det var dags för oss att bege oss hemåt. Jag hade inga problem att ta mig hemåt men Peter Pan tyckte ändå att det vore lämpligt att gå och hålla mig i handen. Precis som ett nykärt par håller i handen. Jag försökte slingra mig ur men efter någon minut så tyckte jag ändå det var mysigt.
Jag gick alltså och höll handen med en fullvuxen man i en ungefär 15min.
Väl framme vid hotellet så ville Peter visa sitt crib för mig och Johan, vi ville inte vara elaka och följde med in.
Han visade oss runt, eller ja, vi stack in huvudet genom dörren sen var visningen klar. Han bodde på typ 2kvm tillsammans med en annan kille.
Även om det låter som att jag kommit ut ur garderoben så var den här upplevelsen inget annat än en uppvisning i male bonding.
Jag, Johan och Peter Pan är numera vänner för livet.
En riktig liten solskens historia.
Jag tycker att det sammanfattar våran resa ganska bra. Vi fick vara med om mycket manlig kärlek, nakna pojkar, sjuhelvetes bilfärder, tiggeri samt en och annan kulturkrock.
OBS, mannen på bilden är INTE Peter Pan.
Tack och hej för mig / er afrikanske vän.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0