bööff

Mackan grävde med skorna i gruset vid vägkanten. Regnet öste ner från himlen, droppade från hans hår och rann ner i ansiktet. Sminket smetades ut, håret kletade sig platt vid huvudet. Han vill vända och gå hem igen, dra ner rullgardinerna och gömma sig i sängen resten av dagen. Fick en fjortonåring lov att tänka så?
På bilvägen susade mopeder förbi, några tutade, skrattade och tjejerna svängde med sitt långa, blonda hår och smackade med läpparna. När de bara var några kilometer från skolan trycket de ner hjälmarna över huvudet och tystnade.
Han ville spotta efter dom, skrika hur patetiska de var.
"Mackan?" En hand lades på hans axel. Han ryckte till av den irriterat välbekanta rösten och lyfte på huvudet.
Pontus Winroth skolsköterskan lyfte sitt paraply. "Gå under här så slipper du bli blöt," föreslog han och log försiktigt.
Jo det skulle allt vara snyggt, tänkte Mackan. Att komma ledd till skolan som en barnunge.
Han avfyrade ett besvärat leende, drog sig försiktigt undan. Han hade bestämt sig.
Jag har ont i huvudet, tror jag kommer få migrän. Måste nog gå hem nu, orkar inte skolan idag."
Skolsköterskans högblick syndade hanss ansikte, letade efter tecken på illamående.
Rodnaden steg som en upphettad termometer.
"Skolan ligger ju bara några minuter bort Mackan. Vad sägs om att komma in till mig och vila lite innan första lektionen börjar?"
Mackan skakade avfärdande på huvudet och drog jackan tätare kring kroppen. "Vila hjälper inte, jag går nu." Han vände på klacken och var nära på att springa in i en äldre man som muttrade förargat och hötte med portföljen.
"Märks att det börjar bli höst," hade hans mamma klagat när han tidigt i morse rusade runt i hallen i jakt på de försvunna bilnycklarna. "Jag blir så trött och okoncentrerad, glömmer allt nu för tiden."
Eller så är det för att du håller på att bli gammal, hade Mackan tänkt. Gammal och glömsk.
Han slängde av sig skorna så fort han kom innanför hallen. Skyndade sig in i badrummet och hämtade en handduk att torka håret med. När han väl sjunkit ner i soffan, insvept i filtar och en rykande kopp choklad framför sig började ångesten komma.
Ännu en gång hade han fegat ur. Ännu en dag bortkastad. Han gnuggade händerna i ögonen så att det blev svart en lång stund efter han slutat.
Första gången det hade hänt hade han blivit rädd, skräckslagen. Han hade varit hos sin farmor, ensam medans han hade varit ute och handlat.
Han hade mått illa av ångest, låg och vred sig på golvet. Satte händerna för ögonen, räknade, ett, två, tre, fyra. Tryckte händerna lite hårdare, tänkte att han kanske skulle trycka in ögonen. När han öppnade ögonen var det bäcksvart i flera minuter.
Det hade blivit något ångestdämpande. Vissa skadade sig, andra grät.
Han hade provat både och. Det som hade kvarstått var fula ärr och skam inför tårarna.
För Mackan var det en svaghet att gråta.

Minuterna gick, han insåg inte att han hade somnat förrän han gick ut i köket och kollade på klockan, flera timmar senare. Nu satt dom andra i skolan, åt lunch. De populära hade väl samlats vid trädet bakom gymnastiksalen för att röka som vanligt, regnet hade trots allt upphört.
Han tog med den halvdruckna muggen till sitt rum och sjönk ner i stolen framför datorn. Mackans rum var ett typiskt tjejrum. Stökigt, golvet fult med kläder, rosa tapet, spets gardiner. En dator, en obäddad säng och en keyboard i ena hörnet.
Han hade tagit lektioner ett bra tag nu, älskade att spela piano. Något underbarn kunde man dock inte säga att han var, och drömmen som framgångsrik pianist hade han gett upp för längesen.
Vad han ville jobba med i framtiden hade han ingen aning om. Jag vill inte ha en framtid, tänkte han ibland.
Mackan loggade in på den vanliga chatten, registrerad som Tjej14. Det räckte med ett "hej" i chattrummet och hans privata box blev överfylld med meddelande. De flesta lydde "hej gumman, hur mår du?" Snabbt följt av "är du en lydig flicka?"
Vissa var rätt på med vad dom ville. "Har du msn, vill du cama?" Att bli erbjuden sexuella tjänster var vardagsmat. Oftast av ensamma män i äldre medelåldern. Han tänkte ofta på dom. Att tjäna pengar skulle inte sitta fel. Då skulle han kunna köpa just den populära jackan som alla trånade efter. Men lika fort tankarna kommit, slog han bort dom igen och återvände till att vara mammas lilla pojke.
Chatten hjälpte honom att känna sig mindre ensam.
Plötsligt gav telefonen till en gäll signal ute i hallen.
Han stängde ner chatten och skyndade sig att svara. Det gick inte att undvika. Stolen knakade i protest.

"Mackan? Det är mamma, skolsköterskan Pontus ringde. Han sade att han mött dig på skolvägen i morse, och att du gick hem. Varför gjorde du så? Vi hade ju kommit överränns om att du skulle försöka gå till skolan även om du är trött."
Mackan tänkte febrilt. Sen drog han samma lögn som tidigare. "Jag hade migrän, var tvungen att vända. Ville inte spy ner hela klassrummet heller. Men jag mår bra nu, det är ingen fara."
Det blev tyst i luren, han hörde sin mamma dra ett djupt andetag. "Då tycker jag att du går direkt till skolan och deltar i de två sista lektionerna. Du har skolplikt unga dam, unga man menar jag, det är så lätt att blanda ihop dig med din syster."
Han förbannade sin egen dumhet. Men ibland hade mamma kommit hemfarande från jobbet för att försäkra sig om att Mackan faktiskt var sjuk på riktigt, och inte låtsades. Det ville han helst undvika. Fast han försäkrade att han mådde bättre, blev det lika illa, om inte värre. Det hade inte varit ett förslag utan en order. Sedan mjuknade mammas röst en aning och hon sa. "Vi får prata ikväll min son, du vet att du kan berätta för mig om något är fel. Jag har också varit tonåring en gång i tiden vet du, jag vet att det kan vara jobbigt."
Mackans röst viskade. "Blev det bättre sen då?"
"Jo det blev det, nu har jag ju min underbara familj."
Tack mamma, tack för att du ljuger för att få mig att må bättre.