bööff

Även jag är lite snurrig i kastrullen denna gång på grund av alkohol men tänkte ändå förska slänga räven i tältet som man säger.

- Som jag sa förra veckan så skulle jag denna vecka bestiga ett vindkraftverk på 105 meter. Ett vindkraftverk har faktiskt bestigits men 105 meter var det dock ej, detta förtäljer iofs inte historien..

Vaknade upp runt 05.15 i onsdags... som vanligt med svintunga ögon men denna gång med höga förväntningar och och en gnutta oro i kroppen. Tog en macka med marmelad, ost och en skiva onsala-korv på för att försöka dämpa nervositeten. På tåget ner till halmstad tog jag i vanlig ordning fram min bok, denna gång Paganinikontraktet då jag läst ut Hypnotisören, och hade en riktigt go pontus-stund (måste säga att den tid jag spenderar på tågreor gör mig riktigt lycklig och jag ser resorna som ren terapi, helt klart att rekommendera).

Väl framme i Halmstad 07.25.. Oro tillbaka! Jag och min kollega för närvarande sätter oss i Landrovern och beger oss ner till Sölvesberg.. möjligheternas "stad". Vi anländer, jag blir nervös av att bara se vindkraftverket, min kollega noterar min rädsla och säger att min rädsla är befogad.. kanon. Den huvudsakliga tanken med resan är att ett nätverkskort skall installeras i verkets dator så att man kontinuerligt skall kunna avläsa energiproduktion och diverse andra intressanta faktorer som verket bidrar till (råttan, en massa vuxensnack men va fan... ).

Med en besvärad min installerar jag kortet och kallpratar med min kompanjon medan tankarna......

"just nu försöker en full martin, som jag delar lägenhet med, fördröja mig så jag inte hinner fullfölja mitt inlägg.."

......kretsar kring höjden på stegen som jag snart skall klättra upp för. Vi gör klart installationen och drar på oss säkerhetsselarna. Min kollega börjar instruera hur jag skall klättra och vilka säkerhetsåtgärder som gäller om man skulle falla. En liiiiten skvätt kiss kommer i brallan... Jag är numera inte speciellt exalterad utan ganska nervös och svinrädd.

"martin kommer än en gång ut och fördröjer mig och mitt inlägg"

Vi börjar klättra. Efter två meter ropar jag. "jag tror inte min hjälm passar". Fortsättning följer...

/Ponta