bööff

Hej hej

Har egentligen inte tid att blogga idag, jäädrigt körigt nuförtiden, men ska knåpa ihop en liten status från veckan som gått.

Först och främst tänkte jag tipsa om en utav nätets bästa bloggar, http://www.metrobloggen.se/innercitypressure. Den har ta mig tusan allt man kan önska sig. Smarta citat, galna anekdoter och fräna repliker. Kvinnan som sitter vid rodret är en mycket framstående person inom Göteborgs kändiskretsar, och ses faktiskt som en guru inom Sveriges dagbokeri. Deltog även i "Vi i femman" -95 och har skrivit böckerna "Hej nu seglar vi" samt "Putsa fendrarna, annars hissar jag inte stormfocken". 
 

2010-09-24 : Utgång --> Kungsbacka
Än en gång ett dåligt försök till trevlig utekväll i Sveriges svar på Krakow. 30+ på Esters och mitt första besök på innekrogen Black pearl. Gick hem och la mig på Sebbes soffa vid midnatt och drömde om Kungsmässan.

2010-09-26 : Fotboll --> Onsala BK vs. Ätran
Som tvåa i tabellen och chans på serieseger stundade en mycket viktig match mot seriens jumbolag. Tog mitt ansvar och gjorde det första av fem mål (hörna mot första stolpe, möter bollen med vänsterfoten och trycker upp den i första krysset). Hänvisar till Tobias Dibéns skor, tack tobbe... vilka kängor!

2010-09-27 : Möte --> Scandic Europa
Kom dit 10.00. Lyssnade. Nickade instämmande. Gick hem 15.00.

2010-09-28 : Resning av vindkraftverk + lunch --> Mellerud
Lämnade Göteborg vid åtta med en kollega. Gott snack i bilen och solsken i mina tropikblåa ögon. Entrade påfart mot Karlstad, efter två sekunder moln och motvind, ska aldrig lämna Göteborg igen. However... med karta i hand lyckades vi till slut hitta platsen där den danska entreprenören var i full gång med resningen. Shit alltså... kranen som man använder för att lyfta sektionerna med är ta mig fan högre än Jansson. Vi parkerade bilen, tog på oss skyddshjälmarna och ställde oss på ett säkert avstånd varifrån vi kunde skåda hela showen. Efter 15 minuter ropar en hes köpenhamnsröst, "flydda biieelen fØØr haaeelvete era jaaeevla skitrØØvar!" (troligtvis Hans-Eriks pappa..) Som byggherrar hade vi blivit lite väl sturska i byxan. Vår bil blockerade hela körbanan och tvingade lastbilen med 200 ton betongtorn att stanna. Vi kände oss aningen smutsiga, förnedrade samt svenska och lämnade platsen illa kvickt. Pontus - Dankmark : 0 - 1


Bestämde oss ganska snabbt för att kolla statusen på ett pågående arbete av två fundament en mil söderut. I vanlig sed parkerade vi bilen som om vi ägde stället och klev ur. I den 20x20x3 meter stora gropen var arbetet i fullgång. Tre män var i full gång med att, för hand, slagborra bort stora betongsegment från stagen som skall stabilisera fundamentet. En utav dessa tre män skiljde sig markant från de andra. Cirkus 60 år gammal med frisyr inspererad från Bobby Ewing (för er födda 97 och senare... känd karraktär från TV-serien Dallas), och mustasch hämtad från fotbollsspelaren Rudi Völler. I 8 grader celsius med vindar kring 10 m/s borrade han utan handskar, hjälm, glasögon eller benskydd. Riktigt stor penis på den mannen. Funderade på att hjälpa till men har så jäädra ont i axeln...

Aja, vi checkade läget en stund och bestämde oss sedan för att ta lunch. Lägligt nog hade min kollega veckan innan zappat igenom sina TV-kanaler och fastnat vid serien "Kniven mot strupen", en TV3-produktion av en arg kock som åker landet runt för att hjälpa efterblivna restauranger som  har det svårt.




Avsnittet som min kollega lyckats fånga var naturligtvis från Mellerud, det mycket charmerande haket "Linderuds hotell & vägkrog". Efter många om och men lyckades vi med guidning från Loebbert ta oss dit, en halvmil norr om Mellerud. Ska inte förstöra upplevelsen då ni åker dit men det var som att kliva in i 60-talet. Tapeter och kakel i genomgående brunt med en släng av farmor och farfars gamla köksinredning... it's all good.


Kassörskan var av asiatiskt ursprung och numera min nya idol. Kunde inte ett ord svenska men lyckades fysiskt instruera mig om hur det funkar när man äter på restaurang. Chefen, Davit Ünal, äger stället och har temprament som kan jämföras med Tony Soprano. Han styrde sin besättning med skräck, ett ofta vinnande koncept. Hur som helst så var Linderuds hotell & vägkrog, efter avsnittet, känt för sin alldeles speciella matlagningsteknik, allt tillagades i micron ryktades det. För att döda detta rykte beställde jag husets hemlagade lasagne. Inga konstigheter säger krogägaren i blinkar med ena ögat. Han ställer sig bakom plattorna, kör ut huvudet genom köksfönstret mot mig och ler signalerande med stekpannan i högsta hugg. Efter tio minuter bakom plattorna försvinner han in i skafferiet. Det tar två minuter och sedan ekar det i hela restaurangen... "PLING!"... den trötta våta lasagnen var redo att serveras.

Davit Ünal - Pontus : 1 - 0

Keep it safe!

/Pontan