bööff

Du bör för att förstå detta innehåll ta dig en eller annan öl, sätta på julmusik och ha rätt inställning.

Vad gör en glad?

-Ser man en riktigt packad person stapla sig fram, missar trappsteget och faller handlöst ner i backen, reser sig upp och gör samma sak igen. Vad gör man? man skrattar

-När någon på övergångsstället ska cykla från rött till görnt ljus, tar i lite för mycket så att kedjan går av, slår i juvelerna i ramen och haltar med cyklen mellan benen över övergångsstället när man själv sitter i bilen. Man Garvar tills tårarna börjar rinna

-När ett äldre par ska kliva av bussen.Tanten stiger av medans gubben iklädd hatt är lite för långsam. Gubben fastnar med huvudet i dörren när den stängs, tappar hatten på utsidan, tanten sliter i gubbens huvud i hopp om att det ska hjälpa. Gubben drar in huvudet och upprepar samma sak igen. Man sitter och asgarvar medans alla andra sitter tysta och blänger på en.

-När man går in på pissoaren på ett uteställe och hittar en snubbe däckad i rennan i golvet med byxorna neddragna. Vad gör man? man garvar tills magmusklerna inte klarar mer så man måste gå.

-När man stiger in i taxin. Han undrar vart man ska och säger sedan följande. "Vet ni vad jag precis såg, en kille som blev spöad av tre brudar, jag skattade så mycket att jag blev tvungen att köra, sen såg jag er och blev tvungen att plocka upp er för att ni skulle få höra"

Nu måste ni tänka på att man har ¨några bir i kroppen och är på ett riktigt bra humör!!

Julen är snart här. Jansson som är en Jansson som är uppkallad efter en Jansson som man äter på julen är alltså en Jansson. Jansson är hans namn och då förstår man innebörden av Jansson som i en annan mening är Jul. Alltså, Jansson, snart ska du få äta Jansson. Får du höra den runt julbordet ibland? Eller vad säger du Jansson? Jag tycker om Jansson, men vilken Jansson?

Hej, det är jag..

Jädrans vad kallt det börjar bli ute. Ganska gott men bidrar till en del tråkigheter. Trafikolyckor, FÖRSENADE TÅG men framförallt... krav på mössa. Man står framför spegeln i 45 minuter för att få till den där goa sidbenan som ska hålla hela dagen. Går man utanför dörren. Minus 50 grader och vindbyar från helvetet. På med mössan. Kommer fram till jobbet. Tar av mig bävertassen från hjässan och tittar mig i spegeln. Där står Magnus "Dynamit-Harry" Larsson... så jääälla byll! (skånska)

Igår fick jag medverka på mitt allra första samrådsmöte för en av våra vindkraftsetableringar. Området som vi projekterar på är relativt kontroversiellt och vi åkte dit med förväntningarna att vi skulle bli rejält grillade. Vår magkänsla visade sig vara korrekt. Cirkus 50 pers kom till mötet. Vissa med yxa, vissa med högaffel. Min roll i det hela var att föra protokoll (bäst i laget på skrivstil..). Trots bänknötare så var jag riktigt nervös. Min kollega satte igång med sin presentation och det tog inte mer än 5 min innan helvetet brakade lös. Sven-Kristian 75 reser sig upp. Denna afton iklädd flanell-skjorta, Robin Hood-hatt med fjäder samt en välbakad rallar-snus. "Din Jääiijjvel! Åk hem tee Schtöckhölm!". Jag tänker direkt på hur strategiskt det var att vi backade in bilen. Plötsligt reser sig Bo-Sören 63 och ställer sig på stolen. Denna afton iklädd nätlinne, byxa från blåkläder samt ett par fodrade buffalo. "Jag schlööör ihjäl daj!". Gubben tar sats och slänger sig handlöst på golvet. Upp igen. Springer mot min kollega och måttar en rejäl torpare. Min kollega parrerar slaget, slänger av sig byxorna och snörar åt dem runt Bo-Sörens huvud. Sven-Kristian börjar kraffsa sig i gommen och spinner runt 5 varv. Två äldre damer längst bak slinker snabbt ner vid pianot på gaveln och kör en gammal dänga från förr. Tre yngre män börjar tjuvröka i foajén. Tretton fransmän kommer inspringandes med skitiga dojjor och...

Äh va fan, pallar inte o hitta på mer... mötet gick rätt bra trots en del svettiga invändningar från närboende. Jag var dock hemma i Göteborg igen kl 00.30..

Satt och funderade på klimathotet igår kväll. Fy fan va trist det är... ooor is it!?

Asså.. läste tidningen på vägen till jobbet imorse, vänder på första bladet och ser detta



Loebbert... varför har du inte sagt nåt?!

Imorse när jag hade klivit upp, bakat frillan och klätt på mig så hade jag en sån där go-i-kroppen-känsla som man kan ha ibland. Ni vet, kände mig helt enkelt jävligt heeet. Valde att trots vädret och skippa mössan. Satte mig på spårvagnen. En tjej sätter sig bredvid mig och börjar pilla på sin iPhone.

Jag säger: "Har du sett min?..... mobil ;)" 

Tjejen: *fniss* "Men sluta då haha, du har säkert en svin-go!"

Jag: "Ah, typ!" Tar upp min privata Nokia, den är iofs snygg men det fattar ingen.

Tjejen: "Meh! vilken puttinuttig, trodde du hade en as-go?..."

Jag: "Skoja bah! Kolla in den här pjäsen!" Drar upp min HTC Desire med silikon-skal

Tjejen: "Åh! Jag visste att du hade nåt gott gott! Låt mig känna!"

Jag: "På vad? Min gott eller min gott gott?"

Tjejen: "Båda då! Båda!"

Jag: "Hinner inte, ska till jobbet och göra big business!"

Tjejen: "Meh! Meh!..."

Jag: "Samma tid nästa torsdag? Jag tar med mig gott... kanske gott gott"

Tjejen: "Ja, men lova att du tar med båda då, båda!"

Jag: "Tar med båda då... gott och gott gott. Kyss i ljumsken på dig" Gick av, slängde en blick bakåt och skelade.


Tack för mig!

//Gott gott

Hej.

Känner mig väldigt mkt som fidde just nu asså trött, hungrig och sjukt osugen på att blogga. Nyss hemkommen från dagens projekt: lämna in en bok på biblioteket och hämta mitt nygjorda pass. Nu sitter man i valet och kvalet om man ska ut på stan inatt eller om det blir en dejt med soffan. En påse snask och sons of anarchy maraton hade ju varit helt drömlikt faktiskt. Men det räcker väll med en bra låt så e man där igen..

Satt och kollade igenom lite bilder häromdan och hittade lite kul från en åreresa.
Det fick mig att minnas en enligt mig iaf väldigt kul grejj som hände där.

Efter en hård kväll på Bygget med mkt gratis sprit (tack tobbe) var alla slitna själar påväg hem i en go taxi. Men det va inte bara grabb-gänget som hamna i taxin hem utan en kär vän till oss som brukar kallas hunden hade fått med sig en go norsk jänta också. Trevligt med ett gött hemsläpp tyckte hunden och viftade på svansen.

Väl hemma drog vi igång en rejäl efterfest. Det var då ngn gång kvällen tog en oväntad vändning genom att hångla upp en annan kille på efterfesten (killen hade lurat bort hunden och passade på). Den skyldiga till detta hemska brott var en viss Shaggy. Shaggy är extremt målmedveten så vips när hunden släppte lite på uppmärksamheten va Shaggy snabbt där och högg.

Aja iaf Shaggy drog med sig jäntan till sitt goa rum och lät rummets magi göra resten. Efter ett tag går när Shaggy e färdig går han ut och sätter sig tillrätta naken på en go stol i köket. Då kommer en nyvaken fidde utan någon som helst splitvision förbi påväg till toaletten och frågar Shaggy varför han fortfarande e uppe och vad han gör. Shaggy blir lite obekväm med situationen. Då Fidde några sekunder senare märker att Shaggy e naken och sitter där med lite gott blir Fidde lite chockad men tykcer mest d e kul och går och lägger sig igen med ett leende på läpparna och Shaggys i tankarna.

Varit mkt gott snack idag som fick mig att tänka på en viss Mus (Marcus eriksson)som vi brukar umgås med. Ja ni vet han som älskar audi, cigg och ska köpa hus i Partille.


 
Från vänster: Mus och hunden


Ciao, mat 

Hej, är det jag ? Ja ? det är jag ,Hej

Coolt ovanför eller hur? Typ ett ambigram på en mening... nästan 


ÅÅh! det finns så mycket att skriva om så jag kan nästan inte välja..

Var hemma hos Mackan och Janne igår. Alltid lika trevligt. Vi drack kaffe och Mackan var vansinnig på posten som hade skickat alldeles för många brev till honom. Efter en stund börjar jag och Janne diskutera filmen som vi såg för en vecka sedan. Brooklyn finest. Janne beklagar sig över hur lång den var, "den tog ju aldrig slut!". Mackan tittar upp från sina brev och utbrister, "Men va? håller den fortfarande på?!"

När jag var liten så brukade vi roa oss med att leka krig. Även i den åldern insåg man att en "lek", oavsett tema, inte skulle vara tillfredställande om inte ett passande incitament hade applicerats till leken. Exempelvis så jobbar vi för någon för att vi får pengar för det. I krig springer, smyger samt gömmer man sig för någon av den goda anledningen att man inte vill bli skjuten. Incitamentet i vårt fall blev då givetvis smärta, eller döden om man vill ta det ett steg längre. Då vi inte hade hjärta nog att döda varann så fick smärta duga.

Nästa frågeställning blev då hur vi skulle lyckas åsamka varandra smärta? Likt pojkar världen över fann även vi det ultimata vapnet, "ärt-snärtan". Ett relativt billigt vapen med flera typer av kompatibel ammunition. Vapnet i sig bestod av en avsågad bandyklubba från förrådet på Kyrkbyskolan (valbar längd beroende på om du var sniper eller special force), ett avklippt finger från mammas diskhandskar samt stulen silvertejp från grannens båtskjul. Ammunitionen var ett kapitel för sig. Denna kunde bero på vem man skjöt på. Rönnbär gav inte den önskade smärtfaktorn men åsamkade dock offret en utskällning från sin mamma på grund av otvättbara fläckar på kläderna. Denna ammunition fungerade tyvärr inte på alla. Exempelvis Jacob Bomgren som trivdes med att vara skitig, och som på nåt sätt alltid lyckades få sin mamma att tycka synd om honom istället... Favorit-ammunitionen föll allt som oftast på den traditionella grön-ärtan från AxA. Den gjorde tillräckligt ont att bli träffad av, den hade en optimal kaliber, priset var rimligt och precisionen var enastående med höghastighetsvapen. Den tredje typen av ammunition användes endast vid humörsvängningar samt vid de tillfällen då man höll på att förlora kriget, "Putte-kulan". Var man riktigt sjuk i huvudet, Sebastian Sjöbol, så använde man sig av typen "dank". Danken var gjord av bly...

Hur som helst så var det lördag förmiddag nån gång under 90-talet. Jag och sebbe hade dragit ihop ett gott gäng som skulle utkämpa ett krig på lekplatsen nedanför Österströms parkeringsplats. Vid den tiden stod där en borg av trä i tre sektioner med omgärdande skyttegravar, fordon (två st  trehjulingar) samt nyponbuskar fyllda av alternativ ammunition. Platsen var som gjord för ändamålet. Väl på plats. Vi delar in varandra i lag. Varje lag tar sig till en enskild plats, hälsar på varandra och går igenom sin strategi. Denna dag var det en ny pojke med i gänget som vi inte kände till så mycket om. Han var tre år yngre än mig och bodde på i stort sett samma gata som Sebbe. Hans namn var Mattias Lindahl och var kompis med "Micki"- samt "Bobby" Pock (dom två tuffaste bröderna i kvarteret... NOT!). Jag och Sebbe log lite lätt och gav varandra varsin blink.

Efter genomgången var det dags för uppdraget. Borgen skulle intas och eventuell gisslan skulle avrättas på plats. Jag och Sebbe bildade självklart team alpha och slängde oss på varsin trehjuling. Mattias fick på grund av tveksam erfarenhet bilda team tango med nån Erik på samma gata vars farsa samlade på hockeybilder (ärligt talat..). Team alpha tog sig med trehjulingarna till den gamla upp-och-ner-vända ekan. Vi laddade våra ärt-snärtor med skarp ammunition och smusslade upp en liten plan. På andra sidan skjöts det för fullt. Vi försökte rekognicera vart team tango höll hus och insåg ganska snart att dom var under skarp beskjutning vid sandlådan. Sebbe ropade på Mattias så högt han kunde, man kunde höra att han inte kommit in i målbrottet ännu.. Med eldunderstöd från team alpha lyckades Mattias lämna sin näst intill gråtande kompanjon vid sandlådan och tog skydd jämte oss bakom ekan. Mattias tackade de äldre grabbarna och spände öronen när vi gick igenom nästa steg. Med en pinne ritade jag upp vilken ingång vi var tvungna att entra borgen genom och hur vi skulle göra. Planen gick ut på att en utav oss skulle springa mot ingången så fort han kunde medans de två andra gav eldunderstöd. Jag gav Mattias en klapp på axeln och beundrade honom för hur snabbt han lyckades ta sig till oss, Sebbe log. Stolt som en tupp antog Mattias rollen som förstespringare mot borgen. Sebbe log. Jag log. Mattias gjorde sig mentalt redo. Tog tre djupa andetag och såg oss sedan djupt i ögonen innan han gav sig av. "Jag ska inte göra er besvikna, let's fuck off!". Med ett vrål snubblade sig Mattias över ekan. Jag och Sebbe ropade "Bra Mattias! Du är jättejättesnabb". Mattias vrålar dom två första metrarna samtidigt som han i farten slänger av sig sin övertröja. Jag och Sebbe kollar på varandra, ler och ställer in siktet... på Mattias. Efter fem meter kan inte Sebbe hålla sig längre. Hans ögon lyser upp och första skottet avlossas. Det träffar hjälten i ryggslutet och han stönar till av smärta. Jag avlossar min bössa. Ärtan seglar iväg som en brunstig svala och träffar hjälten på låret. Han faller tungt till marken och vrider sig av smärta. Efter fem sekunder går det inte att hålla tillbaks. Mattias ögon vattnas och till slut kommer tårarna. Mattias vänder sig mot oss och ropar "Ah! ni är fan CEEPEE-skadade!". Sebbe svarar "Det var Bobby". Bobby blir vansinnig och börjar också gråta. Jag säger, "förlåt Mattias men det var faktiskt Bobby". Bobby tar Mattias under armen och tillsammans går dom hem till mamma, Margaretha Pock. Efter två dagar ringer Margaretha hem till min mamma och förklarar vilket hemskt barn jag är. Jag förklarar för min mamma att det var Sebbe och Bobby som gjorde det och sedan fick jag glass..

The End

Förlåt för allt Mattias. Nu i efterhand förstår jag att du blev ledsen men jag kan försäkra att det var Bobby som skjöt dig... och kanske Sebbe.


Stay tuned!

//Pontan

Ännu en gång var det min tur. Så fruktansvärt trött på det här! Att jag som redan "åkt dit" behöver sitta här och skriva dessa rader. Ni kan ju förstå min entusiasm då jag skall blogga och samtidigt bära på vetskapen att jag skall försörja dessa kära medbloggare med alkohol och tilltugg på juldagen.

Hej det är Mattias

Fredag igen skön t. Inte vilken fredag som helst, idag får man finbesök från paradisön Åland i form av Peson Valpen Black Beauty och Råttan Pavel Bergström. Peson anlände redan igår så då blev d en go film och lite gott snack igår kväll. Idag tog vi en välförtjänt sovmorgon för att orka med en hård helg.
Dagen har spenderats med lite besök hos farbror polisen för att förnya mitt pass så att jag får komma in i Thailand till jul. Sen guidade jag runt peson lite på vårt vackra universitet för att avsluta med en go fika i studentcafét. Tyvärr så blev det ingen öl för resten av linköping var upptagna med damsittningen ikväll eller sjuka, på studiebesök eller bara plugghästar som skulle skriva på ett projektarbete istället för att joina på en go öl. Så vi tog vårt pick o pack och stack hem istället för att upppleva lite manlig kärlek med öl, musik och gott sällskap.

Råttan som sitter på bussen just nu hoppas jag laddar för årets drabbning i nhl 11. Själv e man bäst på fritids (vår lägenhet) efter att ha krossat dag med stabila 2-1 igår på övertid så den lille bergström har chans(eller inte) att ta hem titeln som linköpings bästa nhl-lirare (jansson vågade ju en ens komma hit…).

Aja nog om det ikväll laddar vi för en go utgång och väntar med spänning på hur linköping kommer reagera på snyggvivve från saltis.

Nu har ju vintern kommit på riktigt till Linköping, snön ligger kvar och vinterjackan e ett faktum. Det fick mig att tänka tillbaka till härliga semestertider från i somras. Det var i slutet på juli nån gång när järngänget drog ner till Kalmar för en härlig helg i spritens tecken.

Efter en hård kväll på krogen irrade jag runt i kalmar natten och försökte hitta hem till lembit och furds cribb när jag plötsligt möter lembit. Vi försöker pussla ihop vad vi hade gjort hela kvällen på vägen då vi möter 2 tjejer. Fan det här blir ju inte bättre liksom tänker vi, två fulla tjejer mitt i natten och vi har en go lägenhet alldeles för oss själva. Som de små charmtroll vi är lyckas vi givetvis få dom att hänga på oss hem på efterfest.
Efter en stunds promenad blir Lembit som vanligt sugen på att spexxa till det lite. Han övertygar därför tjejerna att hoppa upp på våra ryggar så att de slipper gå på sina obekväma höga klackar hela vägen hem till oss. Visst de låter kul tycker dom och hoppar glatt upp.  Bestämd och målinriktad som Lembit kan vara när det gäller ”efterfest” tröttnar han snabbt på att slögå (Baguetten ryckte) så han börjar springa med tjejen på ryggen. Det sega är bara att ingen av dom är speciellt nyktra (se sprutfulla) och koordinationen e inte på topp. Så när vägen svänger hänger inte lembits hjärna riktigt med så han går in stenhårt och drar en go vurpa.

Jag som ligger en bit bakom ser hur lembit tappar greppet och hur tjejen på ryggen skriker samtidigt som hon flyger som en katapult med huvet före för att landa på sidan (läs låret) ooch glida på asfalten några meter innan hon stannar.
Det som händer sedan är att hon börjar skrika som en galning hur ont det gör i låret medans man hör lembit med sin snällaste röst med att försöka trösta henne med att det inte va så farligt utan att hon e jättefin och att det inte e så långt kvar hem till oss och där kan hon få plåster och så.
Min tjej hoppar av min rygg och springer fram till hennes kompis samtidgt som hon gör klart för lembit hur cp han e som ramlade (förlåt då?). Vi som är lite för fulla för att inse vad vi (läs lembit) har lyckats med ger inte upp hoppet om att få hem dom ändå utan stannar hos tjejerna och försöker övertyga dom att hänga med hem ändå. Detta gör vi i en halvtimma kanske ända tills deras nyktra kompis kommer och hämtar dom med bil. Innan de sticker hinner hon givetvis med att berätta om för oss hur störda i huvet vi är som har gjort det här mot hennes kompis och sen att vi samtidgt tror att vi fortfarande kan få med dom hem efter d. De drar iväg med bilen och vi får slagna men med en kul historia till morgondagen gå hem och skeda upp varandra istället.

Ses om en vecka! 

Puss